klappade blott hon trådde ur kulisserna, då döfvades alla smärtor, då andades bröstet lått och hon blickade fritt omkring sig, som hade hon stått på ett berg och sett verlden får sina fötter. Så på theaterns tiljor, så i utöfningen af hennes konst; men under det låga taket af den moderliga boningen, dit intet återljud af publikens smicker trångde sig, der allt var frid och lugn och alla mmnen samlade sig af den tid, då kållan uppsprang till den brusande flod, på hvars vågor hennes lesnadsjulle nu ilade, hår skingrade sig ruset af dagens triumfer och naturens röster återtogo sin rått öfver det från andra makters inkråkning nu ögonblickligt befriade hjertat. Hår gret Maria, vid påminnelsen om Theodor och olikheten mellan fordom och nu, tårar, sådane blott qvinnan, som sett sin första kårleks drömbild upplösas för en kall verklighets fordringar, kan utgjuta. Qvinnorna i allmånhet liksom sockra åt sig all återseendets glådje med de kåra bekymren för den återkommandes vålbefinnande; så gjorde åfven Susanna. Tusende saker skulle nu ombestyras till Marias beqvåmlighet oaktadt hon under hela dagen varit sysselsatt