da Kapten Zachrisson der hallotterades: der Wredeska ligan åter begagnade talesått af der mest förolåmpande art, hvaraf ytterligare förvecklingar och skandaler torde vara att emotse. För det sjunde — detta gåller heri Wrede enskildt — har denne missbrukat sir befattning som chef för ett militårlåroverk, at förleda sina elever till en lagstridighet och ett dubbelt brott mot grannlagenhet och disciplin, icke ens besinnande, att hans elevers namnteckning under en skrift, som han uppsatt och fråmst underskrifvit, ingenting bevisar som sjelfståndig opinionsyttring. Med denna brist på takt och urskiljning hos chefen, år det åtminstone lyckligt, att bland eleverne på Marieberg funnits några med den karaktersstyrka och esprit de conduite, att de vågrat teckna sina namn under den beryktade skriften. Hvilket blindt lycksökeri, att ej låta denna dåconfiture lånda sig till varning! Och hvilken lexa, gifven af elever åt låroverMoraliskt återfaller åfven elevernes fel på baron Wrede, som sannolikt öfvertalat dem, som ovedersågligen missledt dem genom sitt eget exempel, och som kan imponera på dem derigenom, att han har en del af deras vålfård i sitt våld, genom det inflytande, herr Wrede kan utöfva på deras examina och lårotidens långd. De ynglingar, som togo intryck af dessa konsiderationer och tryggade sig vid befålhafvarens urskiljning och conduite, åro i viss mån ursåktlige: de åter, som, oaktadt sådana konsiderationer, icke dukade under, åro lofvande åmnen för Ers M:ts hågnande uppmårksamhet och för armåens förhoppningar i framtiden. Vedergållningsråtten har redan emot baron Wrede börjat göra sig gållande. Den åtgård, hvarigenom han kanske trodde sig underlåtta och påskynda successionen efter general Arbin har, om icke en gång för alla, åtminstone för ögonblicket, aflågsnat honom derifrän och satt Ers Maj:t och vapnet i förlågenhet att finna någon låmplig general-fålttygmåstare, hvartill baron Wrede eljest ansågs sjelfskrifven, och hvaremot det allmånna föreställningssåttet om hans insigter och skicklighet ej haft något att invånda. Förlågenheten blef blott nominelt afhjelpt, når högsta befålet öfver artillerivapnet uppdrogs åt en kongl. prins. Det år icke nog med kunskaper och kapacitet: det sordras dessutom ansrariqhet, — en egenskap, som år oförenlig med arfsrått till thronen. Den karakter af förföljelse, som kapten Zachrissons behandling antagit, gör ond blod i landet, Sire. Man teg och skakade hufvudet vid underråttelsen, att han blifvit entledigad ur generalstaben. Men då upptagandet der år ett gunstbevis af krigsministeren, utom ordningen för vanliga befordringar och utan . 2 inverkan på dem, ansåg man föga anmärkningsvårdt, att herr Zachrisson upphörde att vara anstålld der, sedan han haft den oturen att falla i krigsministerens onåd. Tidningen om den arrest honom blifvit anbefalld af generalbefålhafvaren i distriktet upptogs med helt annat knot; och sedan herrar Heyl och Wrede lagt lök på laxen med sina dåraktiga och förolåmpande tillstållningar, blef missnået lika allmånt som högljudt. Hvem man jenat med detta otillbörliga nit, icke år det itminstone Ers Maj:t sjelf. Ty icke nog att let gifvit kapten Zachrisson anseende af poI itiskt offer, kring hvilket allmånhetens lifliga leltagande grupperat sig: det rehabiliterar illika general Arbin i opinionen och ger hans isgrace utseende af oförskyldt lidande. De ntydda motiverna, så vål till arresteringsrderna, utsåärdade af general af Dalström, om till omröstningen af ofsicerskorpsen i ötheborg och det föraktliga sjesket i Stockolm, föranstaltadt af en uppvaktande kabiettskammarherre, år Zachrissons uppförane mot v. Arbin. Nå vål! Om kapten zanrisson uppfört sig straffbart mot v. Arbin, 22 ,