——612 —— —— — såsom en följd af deras ofullståndiga arbete och dåliga redskap, hafva qvarlemnat. På grund håraf blir arbetet allt vanskligare och allt mindre vinstgifvande, ehuru det vål ånnu en tid bortåt kan erbjuda ett nägorlunda godt utbyte, så vida icke omkostnaderna för lifsfornödenheterna m. m. öfverstiga en viss gråns. Detta kan imellertid redan mnu sågas vara fallet. Arbetet under loppet af innevarande år har varit förenadt med långt större svårigheter, ån under det sistförflutna året. Nu förekomma icke mera så många och lyckliga fynd, som förut, ehuru man vål dock en eller annan gång hår omtalas ett dylikt, hvilket dock meråndels alltid blifvit förstoradt. Detta år i synnerhet håndelsen då, når ett guldletaresållskap, som indåmt några stållen i en eller annan slod, önskar afyttra sina parceller. Det sinnes då alltid personer, som mot kontant erkånsla ätaga sig att genom pressen pussa för desamma. be bland allmånheten utspridda beråttelserna och sägnerna om fördelaktiga guldgråfverier eller guldvaskerier blifva aldrig beledsagade med uppgifter om de mödor och svårigheter, med hvilka insamlingsarbetet år förenadt. Såkert år dock (det kunna vi af egen erfarenhet intyga) att det icke gifves något styfvare och mådosammare arbete, ån guldgråfveri och guldvaskeri, sådant, som det hår i landet förekommer. Utan god helsa och en stark samt hårdad kroppskonstitution år det numera nåstan omöjligt att verkstålla. Egendomliga lokalförhållanden, åfvensom de olägenheter i allmånhet, hvilka åro oshiljaktiga från detta slags arbete, göra gråfningar och vaskningar i yttersta grad besvårliga och för helsan vädliga. Imellertid finnes det nog menniskor, som kunna uthårda alla dessa besvårligheter, och bland dessa gifves det åfven en och annan, hvars arbete blifvit belönadt med ett rikt utbyte af de skatter, han sökt, Vi vilja visst icke afskråcka någon från att hårstådes försöka sin lycka, eller afundas honom densamma, om den blir honom till del. Afsigten med denna vår uppsats år helt enkelt den, att på en gång varna och undervisa. Våra varningar gålla dem, som i sina hembygder kunna föra ett lyckligt lif, hvilket de med alla dess beqvåmligheter stå i begrepp att försaka, i det oftast bedrågliga hopp om att i detta land skyndsamt kunna samla omåtliga rikedomar. Våra topografiska underråttelser åro för dem, som redan anlåndt hit och ej kånna till landet. Personer, som vilja bosåtta sig hårstådes i afsigt att drifva en eller annan borgerlig rörelse, kunna med tiden blifva förmögna; men guldletare hafva vi redan nog af. Ökar sig deras antal ånnu mera, så minskas i samma mån utbytet och vinsten för alla. Vill man imelleriid icke lyssna till våra varningar och råd, så må man följa sin böjelse och skylla sig sjelf för följderna af sin utvandringslust och ,guldtörst. Når guldraseriet en gång upphört att grassera, så komma de enskilte individerne att dfvergifva gulddistriktet, och det blir då tillfålle för sållskaper med stora kapitaler att intaga deras plats. Det kommer att blifva tillråcklig sysselsåttning åfven för dem, och först då, men ej förr, komma landets innebyggare att betråda framåtskridandets bana. Så beskaffade sållskaper, försedda med åndamålsenliga machiner och redskap till bedrif