hånderna: Hvad begår ni för den der ringen t. ex.?— Upprigtigt taladt, tror jag herrn förstär mycket båttre hvad den saken år vård, ån jag; men för det minsta skulle jag nog vilja ha en kupig guldring för den, rigtigt hastant och blank, med namn och dato i förstår herrn.— -Ia, jag förstår, jag förstår. — Och det går herrn in på?— Hm, sade guldsmeden helt betånkligt. — -Nå, om jag skulle få lågga till någon riksdaler för bokståfverna så får det bli dervid, men rigtigt bastant och rar skall ringen vara, och så stor som — som — ja, till min lillfinger, det tror jag blir alldeles lagom.Guldsmeden betraktade den talande, som, utan att tyckas mårka att han var föremål för någon slags uppmårksamhet, helt otvunget tillade: Nå, hur går det? Men ringen skall redan vara fårdig, förstår herrn, ty jag har inte tid att vånta, jag, och bokståfverna skall herrn skrifva dit på minuten! det tål inte att besinna sig på.— Jag har ej några ringar som kunna passa er, sade guldsmeden, men om ni vill följa mig hem, der jag bor, så skall jag visa er flera att vålja på.