slutna triangel, för att derstådes förena sina vattenmassor och tillsammans utgjuta sig i hafsviken vid San Francisco. I nyssnåmnde af begge dessa floder bildade triangel finnas talrika strömmar, som falla i det ena eller det andra af de båda stora vattendragen. De största strömmarne komma norrifrån och falla i Sacramentofloden. Genom landet, i vestlig rigtning från Sierra Nevadas bergskedja, som har en höjd af 5—6000 fot öfver hafsytan, gå stora håjdstråckningar, hvilka gifva de dels åt nordvest, dels åt sydvest flytande strömmarne deras rigtning. Dessa vattendelare aftaga småningom i höjd och nedsjunka efter hand till spridda kullar tills de slutligen helt och hållet försvinna i det af begge de nyssnåmnda floderna omgifna slåttlandet. I allmånhet åro dessa slåtter betåckta med ett frodigt grås och långs slodbråddarne omgisna med en ram af ekskogar. På kullarne år vegetationen icke så yppig. Den bergskedja, hvarest man finner guldet, utmärker sig genom sin enformiga vextlighet, som hvarken år yphig eller mager. Eken år der af tråd den allmäånnast förekommande, hår och der afvexlande med åtskilliga varieteter af gran. Alltefter som guldet försvinner, vidtager granens och granitens herradöme. Guldlågena visa sig i allmånhet för iakttagaren i en långt vånligare gestalt, ån deras ofruktbara omgifningar; i deras yttre form upptåcker man alltid skönhetslinien, d. v. s. curven, åfven om denna år aldrig så skarp, hvilket ofta år fallet. Detta kännetecken sår man aldrig vid uppsökandet af den ådla metallen förbise. Utstråckningen af dessa guldhaltiga kullar år större, ån man i allmånhet vet eller förmodar; men de finnas icke i den rigtning, som man vanligtvis antager. De stråcka sig på andra sidan om Sacramentofloden och åfven på andra sidan San Joaquim, nordvest om den förra och sydvest om den sednare i en kroklinie ned emot kusten. Samma formation, med större eller mindre afvikelser stråcker sig långs utåt hela sydhafskusten, tills den slutligen försvinner i södra delen af Chili; men guld har icke på något stålle blifvit funnet i den mångd, som i öfre Kalifornien, och kommer vål icke eller framdeles det göra. Tillgången på denna ådla metall har imellertid blifvit mycket öfverdrifvet skildrad af en mångd personer. Det ligger icke i placerguldets natur att vara till i outtömliga qvantiteter; några få år, under loppet af hvilka en stor mångd armar åro Sysselsatte med dess uppsråfrande, åro tillråckliga att reducera tillgången på detsamma till en obetydlighet. Sjelfva tillkomsten af den ådla metallen bestyrker detta faktum. — Bredden af det guldhaltiga distriktet inskrånker sig till rummet emellan en från norr mot söder, 40 å 60 miles från Sierra Nevadas bergskedja dragen linea och den punkt i vester, hvarest kullarne börja försvinna i slåttlandet. I en aflågsen tidpunkt af vårt jordklots historia hafva samma inre omvåltningar, som höjt Sierra Nevada, åfven höjt de kullar, der man nu åtråslar guldet, och hvilka ursprungligen visat en för de atmosferiska omvexlingarne blottstålla, naken yta, från hvilken qvartsen, i i följd af atmosferens inverkan, småningom löst sig så, att den dyrbara metallen kommit i dagsljuset. Under tidernas lopp söror