Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 november 1849, sida 1

försiggick. Brumstedt var, som redan sagdt af en kort, undersåtsig figur, med ett hufvud och en fysionomi, som i anseende till sina dimensioner onekligen bort båras en half aln högre upp i höjden, men hos Brumstedt tycktes verkligen alla höjdsgrader lidit förnårmelse till förmån för bredden, hvilket gaf hans hela menniska en afgörande karakter daf soliditet. Med ett rundt ansigte som inhyste ett par små ljusblå ögon, samt för öfrigt hade en låg, trubbig nåsa och en bred mun med ovanligt tunna låppar — något som fysionomisterna vilja veta utmårker girighet — samt omgifvet af ett ljust hår, som hade något af upprorssinne i sig, såg han oåndligen hvardaglig ut, hvilket fördfrigt ej af någonting i hans våsende förnekades eller motsades. Dock låg det en råttframhet och en såkerhet i hans våsende, som ingåfvo en viss aktning och förtroende, om vi så få uttrycka oss, den sköna sSidan af brukspatronens för öfrigt af ingen skönhet smittade personlighet. Brumstedt hade knappast bugat sis sör de anlå ånda damerna, innan han med en duktig basståmma tillropade kusken, som var särdis köra bort vagnen, ett dundrande: hålll— -Jag vill ta vagnen i ett nogare beskådande, tillade han med mildare ton. Det nad och nedslagna blickar som presentationen