Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 november 1849, sida 1

2— 44??ddvCd öo-t r22:::t: le andas mera fritt samt åfven komma till ett nårmare deltagande i den stora verldsmarknaden. Från Götheborg kan man under vanliga vintrar nåstan hela året hafva öppen kommunikation med England, då deremot förbindelserna mellan Östra kusten och Tyskland under en större del af vintren komma på obestånd och måste hvad Tyskland vidkommer, gå öfver det upproriska Slesvigholstein samt danska öarne. I Götheborg fanns åfven möjlighet till en slags centralpunkt för en betydlig del af så vål Sveriges som Danmarks och Norriges kommunikation med utlandet. Det år från Götheborg som Sverige ser utåt verldshafvet och det år från Götheborg som Sveriges handel och industri kunna råcka handen åt Norriges och Danmarks. Det år der, som de skandinaviska rikena kunna koncentrera verksamheten för deras assärslif med den utlåndska handlande verlden, för att göra det mindre beroende af utlåndningen och skaffa det mera egen sjelfståndighet, och år det slutligen der, som dessa riken kunna sins emellan till omsesidig båtnad sluta. den båsta och såkraste alliansen, den som år grundad på afsårslifvets gemensamhet. Vi skulle hår kunna uppråkna många flera högst vigtiga politiska och kommerciella skål för inråttande af en direkt förbindelse emellan Götheborg och England, helst om våra tvenne grannriken deri deltogo, men vi tro att hvad vi redan antydt, kan göra tilltyllest. Men huru kunde regeringen förbise detta? Var det bristande förmåga att inse sakens vigt, eller var det bristande vilja att företaga någon åtgård till befordrande af en så lumpen sak som Sveriges assårslif? Under det att vi förklara, det vi icke ega anledning att tro, det regeringens beslut föranledts af några direkta sy mpathier för de Hamburgske kassakistorna, öfverlemna vi åt framtida forskning öfver den af oss förut vidrörda bristen på system att besvara dessa frågor, och hånvisa derjemte, hvad den ifrågasatta postkommunikationen vidkommer, till n:o 12 af Bore. Då vår regering, enligt hvad hår nedan förmåles, nyligen vidtagit den goda åtgården, att bitråda det fria scjöfarissystem, genom hvars antagande det Brittiska folket på fredlig våg genomfört den lyckligaste och båsta af alla de sednare tvånne årens revolutioner, hafva vi grundade anledningar att förmoda, det svenska sjöfarten kan genom den fria konkurrensen i Storbrittanniens och derunder lydande hamnar vinna betydlig förkofran; men på samma gång hafva vi erhållit en ny anledning att påyrka den direkta ångfartygskommunikationen mellan Götheborg och England. På det att Stockholmsboarne icke må falla på den tankan atf de hårigenom skola blifva lidande, vilja vi endast erinra, att vi anse det vara en gifven följd af nåmnde kommunikation, att en elektrisk telegraslinie bör i sammanhang dermed uppråttas emellan Götheborg och Stockholm, hvilken linie, i anseende till de förenklade methoder man i sednare tiden lårt sig för dylika liniers anlåggande, icke komme att medföra någon sårdeles betungande kostnad. Hårigenom skulle således icke endast Götheborg och rikets vestra kust, utan åfven hufvudstaden och hela landet obestridligen komma i åtnjutande af de största fördelar genom det förminskade afståndet emel