OR ———— — — —— —— s—— — — LAlldeles inte, min baron, alldeles inte! Jag skall utveckla dem för er. Ser ni, hvad som tillika med allting annat står tillbaka i vårt arma land det år solknöjen. Vet baron, jag har verkligen t tånkt mig in i den saken och kommit till den ganska klara slutsatsen, att solknåjen alstrar folkbildning. Jag, som har stora egendomar och många underhafrande och kånner possessionatens förbindelser och tidens fordringar nu, då det ropar från alla håll att folket skall upplysas och folket skall uppbildas, jag, såger jag, har verkligen tånkt på att inrätta folknöjen för mina underhafvande och år fullt dfvertygad att det skall verka mera ån skolor. Se bara utomlands, i Sachsen, Österrike, Frankrike, öfverallt har folket sina nåjen, dfverallt ser man sång, dans, konstmakerier och upptåg af alla slag, och der år folket långt ifrån sådane drumliga kråk som hår. Folknöje och folkbildning åro oskiljaktiga, och jag skall beståmt inrätta tsolknöjen på mina egendomar. Mina underhafvande skola få låra att roa sig på söndagarne, och jag vill se om inte folket om tjuge år hårefter skall tacka mig mer för det, ån för skolorna, som salig gubben, min far, låt bygga, och der ungarne gå och lurka dag ut och dag in och åro lika dumma för. det. Men det år så med oss svenskar, att når vi