och söka att tilltvinga sig hvad dem med råtta tillkommer — en lön, som i någon mån motsvarar derss arbete, en behandling, som icke nedsätter dem under djuren, ett lif, som icke år en kedja af endast förnedring, sjukdomar, slafveri, nöd och elånde af alla möjliga slag? — Att de icke ånnu vunnit sitt syftemål, det veta vi alla. Når och huru de skola vinna det, kan endast framtiden utvisa; men att våldsamma skakningar förestå åfven England, derom kan icke vara mer ån en enda mening, åtminstone icke bland dem, som kånna den oerhörda massa af gåsningsämnen, som arbeta i djupet af det engelska samfundet och förr eller sednare måste föranleda en fruktansvård explosion. Uti det föregående hafva vi lemnat ett referat af det, som Engels uti sin skrift utförligen anför, helräslande sabriksarbetarnes stållning i England. Hans skildring af tillståndet bland arbetarne uti manufakturdistrikterna år i sanning förskråckande och upprörande, samt gifver anledning till allvarlig eftertanka för hvar och en, som intresserar sig för de mindre vål lottade klasserna i samhållena. Det år dock en tröst för menskligheten att dessa förhållanden, som författaren med så mycken vårma för de lidande teknar, hafva på sednare åren i England betydligen förbåttrat sig. Just under de år, som herr Engels vistades i Brittanien, och under lvilka han anstållde sina efterforskningar, led folket eller massan af engelska nationen mycket och företrådesvis af de hinder för nåringarnes utveckling och fabrikernas jemna gång, hvilka dfverdrifvet höga pris på lifsmedel och spannemålslagarne medförde. Den tekning af förhållandena i engelska fabriksdistrikternä, hvilken 1841 och 1842 var sann, år derföre ej till fullo tillåmplig på nuvarande tillståndet, och kan ej annat ån partielt för det nårvarande hafva sin motbild i verkligheten. Spannemålshandelns frigörande, nedsåttningen uti tullen på lisssförnödenheter af alla slag och öfrige mått och steg, som varit en följd af det sedan 1842 följda frihandelssystemet, hafva uti väsentlig mån inverkat fördelaktigt på fabriksarbetarnes lefnadsförhållanden. Om derföre den stora massan af brittiska fabriksarbetare, uti fysiskt hånseende, nu för tiden befinner sig uti en vida båttre stållning, ån då Engels undersökte densamma, och således skuggsidorna uti hans målning i flera fall tillhöra en lyckligen öfverständen och tillryggalagd tid, så återstår likvål ånnu mycket af det kroppsliga lidande och det moraliska elånde, som han Söker att beskrifva, hvilka endast en mera ömmande omtanke för de lågre solkklasserna, ån hvad hitintills ågt rum (så från regeringens, som den i boken så kallade bourgeoisiens sida) kan afhjelpa och lindra. Såsom vårt referat på många stållen visar, år Engels socialist och har, såsom sådan, låtit hår och der vål mycket hånföra sig af sin kånsla, samt, drifven deraf, låtit den hos alla socialister så ofta förekommande fördömelsen af konkurrensen förleda sig till anathemer emot frihet i nåringar och handel. För att gifva ett troget referat af författarens skrift hafva vi ej kunnat undgå att åfven återgifva några af hans utfall emot frihandeln och konkurrensen, men gilla dem derföre ingalunda och kunna så mycket mindre göra det, som vi hylla och stådse hyllat en alldeles motsatt dfvertygelse. Utdraget ur Engels bok utgör sålunda icke något erkånnande å redaktionens sida af denne författares statsekonomiska åsigter i sin helhet, utan har blifvit meddeladt såsom bevis på nödvåndigheten deraf, att i lånder, der man med all makt vill framtvinga i fabriker, man samtidigt bör stifta lagar och utgifva författningar. som lemna arbetarne ett så beskassadt skydd, att de icke blott utgöra viljelösa machiner, utan sättas i tillfålle att utveckla sina själsförmög genheter och på samma