Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 november 1849, sida 2

blomman, nu theaterns drottning, publikens ålskling, den mångbeprisade och mångbesjungna. Den utsökta smak som förrådde sig i hennes dyrbara, men högst enkla klådsel, skulle verkligen hafva förnekat hennes identitet med flickan, som förr, med den ljusröda schawletten på hufvudet, dansade om på Husqvarna, så vida oj skönheten varit densamma hos båda; dock låg nu öfver dessa vackra drag den melankoliska skuggning, som en hårjad lefnadsförhoppning alltid lemnar qvar i qvinnans anlete; men den gaf deråt ett så intressant uttryck, att friherrinnan Agathen nåstan kånde sig rörd vid hennes åsyn och stannade stumt betraktande henne. Maria mårkte det och nårmade sig med stilla, lugn hållning, på ett visst, vördnadsfullt afstånd. — Vin friherrinna-, sade hon, -jag vet att ni år god och olyckan flyr gerna till godheten. — Avad skulle jag kunna göra för er? Skulle någon motgång i ert nårvarande förhållande, förutsatt att någon sådan drabbat er, vara af den beskaffenhet, att mitt deltagande skulle kunna vara verksamt dervid (Forts.) Bni3i3i3::: — ——