middagen, andades på sin nåsduk och höll den för ögonen för att utplåna rodnaden deromkring och spåren efter tårarne på kinderna. Då Hedvig intrådde i salongen var Klary ensam der; han stod. framför en af trumåerna och betraktade sin prydliga figur, Hans klådsel var alltid enkel och modern och hans chevelure och mustacher oöfvertråstliga. Han hade nyss strukit med en liten sickborste öfver sitt mörka, glånsande hår, som låg kammadt slätt öster pannan och vid hvardera sidan krusade sig i de mest exemplariska lockar. Det låg något på en gång martialiskt och snlongsmässigt lamt i hela hans utseende och hållning. Vid det Hedvig intrådde och han varseblef henne gömde han den lilla härborsten i sin våstficka, kastade ånnu en blick åt spegeln och gick emot henne. el dag har din toilett uppehållit dig en hel evighet; men då man ser dig så förtjusande skulle man visserligen förlåta det, om man kunde dupera sig af att toiletten hade någon del deri, nu.. — Det var en lång artighet.— Nu måste man blott beklaga att dina kammarjungfrur åro så långsamma. — Mina kammarjungfrur — jag har inga kammarjungfrur, och har i dag måst hjelpa mig sjelf, emedan Emelie hade annat att göra.