rJag gick bort från Maleus, gick djupt in i parken och gret; det var bittra tårar. Hvilka jemförelser tvingade sig ej på mig vid den ringe arbetarens tal, och hur måste de utsalla? Jag rodnade, jag ville bortvisa dem, men jag förmådde det icke. Var det mitt fel? Rå vi då för i hvilken form sanningen ståller sig för vårt öga? Ack, i hvilken annan hade den ej varit mindre bitter? — Hvilken tomhet, hvilken frånvaro af all högre tankelyftning hos Klary; hur hbetydelselösynes mig ej hans tillvaro der han sitter i sosthörnet hela dagen och leker med mina sysaker eller skrufvar sina mustacher? Malcus deremot, som bara sköter blommor, spenat och kål, och gråfver med egen hand i andras jord, han synes dock lefva. ett båttre lif, han verkar med nit och omsorg, och hur ringa hans kall år, uppenbarar sig dock derunder en själ som ålskar vetandets ljus och ett hjerta som år varmt för det sköna och ådla; hvad högre kan man af menniskan begåra? Ack, att nödgas akta den arbetaren vid spaden, mer ån honom, som man borde ålska; det år hårdt, det är mer ån jag kan båra.Hedvig betraktade med tankfulla ågon orden som hon hår skrifvit; hon drog en djup suck och lade dagboken i sin portfölj dch bortföljen i sin chiflonier, gjorde sin toilett för