77 dDN DDD 3B35t;jt benämningar biskopar, presbyterer o. s. v. icke beteckna några rangskillnader. Lårda kunskaper anse vi Önskvårda, dock ej oundgångligt nödvåndiga för dessa embeten (1 Cor. 1. 17; 2. 1—15), utan framför allt betingandet i Joh. 21. 15—17 och de i Pauli bref åskade egenskaper och fordringar ( Tim. 3. 1—7; Tit. 1. 5—9). De dlldsla utgöra den nerkstållande makten i förs amlingen, och åro förbundna till en trogen speciell själavård; lärarne åro förpligtade och beråttigade, att predika; i afseende på låroföredragets renhet stå de under hela församlingens uppsigt, hvilken kan, om ej sörmahingar hjelpa, afsåtta dem srån embefet. Dopet och nattvarden förrättas både af lärarne och de åldsta. Båda embetena kunna förenas hos samma person. Ett timligt yrke står vål tillsammans med denna andliga verksamhet, ehuru det under vissa förhållanden Jår önskansvårdt, att den andlige uteslutandeegnar sig åt sitt andliga kall. Tjenarena understödja lärarena och de äldsla isynnerhet vid utförande af deras timliga åligganden och angelägenheter. Upptagande i församlingen sker först efter en noggrann kånnedom om den upptagnes sjjålatillstånd och efter personlig inför församlingen aflagd trosbekånnelse, genom omröstning.Genom laglig ordination har F. O. Nilsson den 8 Maj 1849 i Hamburg blifvit utsedd till en åldste och lårare för den baptistiska menigheten i Sverige. Denna menighet utgör i närvarande stund omkring 40—50; 12 i Götheborg och de öfriga medlemmarne spridda i Ölmevalla, Varö och Onsala socknar af Hallands och Elfsborgs lån. I Maj d. å. var antalet 35, som det bilagda ordinationsbrefvet antyder. omdöpningen går så till, som brukligt är i baptistiska församlingar; den döpte. iklådes en slags döpelseskjorta, hvaröfver andra varmare klåder pådragas; efter bön och aflagd trosbekånnelse går han till ett rinnande vatten, afklåder de varmare utanklåderna, nedstiger i vattnet till midjan, neddoppas af låraren till öfre delen af kroppen i vattnet under utsågande af de vanliga orden i namn Faders Åc., uppstiger åter, och omklåder sig. Af fruktan att väcka uppseende eller förargelse sker denna handling vanligen om aftonen. För svagare personer uppskjutes dopet till en varmare årstid. — Baptisternas gudstje enst hörjas med en psalm; derefter upplåses ett kap. ur G. och ett ur N. T.; sedan sjunges åter en psalm; derefter predikan, som alltid år strång och rent dogmatisk; predikan slutar med en bön, hvarvid låraren och åhörarne gemensamt salla på knå; sist åter en psalm. Predikan såvål som bönen åro båda extemporerade. — Nilsson är omkring 50 år, årlig, öppen, sanningssökande. Något begår att utmårka sig och vinna ryktbarhet förmårkes ej i hans våsende. Af alla uppfattningar af Bibeln, metodisters, q7äkares m. sl:s, tycker han, att den baptistiska närmast öfverensståmmer med biblen och derföre har han slutit sig till densamma. Då judar, katholiker, reformerta och äfven till en del metodister tolereras i Svenska statskyrkan, har hon dock icke lemnat rum för baptister, oaktadt dessa stå den lagliga kyrkan mycket närmare. Lagen år tydlig. F. O. Nilsson, en sedlig och redlig medborgare, måste förvisas ur landet, medan osedligheten och den ej åtkomliga