drade dess viga, lediga rörelser, sysslade han hår bland sina blommor; ån helsade han dem med ett spritregn till vederqvickelse och kraft mot den starka vårmen under glasbetåckningen; ån öppnade han några fönster för att åstadkomma en passande luftvexling, ån slyttade han några blommor nårmare fönstren för att skaffa dem mera sol och tillika låta dem besku gga andra, som fordrade mindre dager, ån afskar han utblommade och förtorkade qvistar och öfverlemnade sig så till tusende små omsorger, som till stor del syntes obetydliga, men likvål voro helt nödvåndiga för blommornas trefnad. Då Hedvig en stund betraktat honom, sade hon: God morgon Malcus! Ni år tidigt vid arbete.Malcus kastade kaschetten af sig vid det han varseblef Hedvig, helsade henne vördnadsfullt och sade: -Ja sedan ett par timmar. Vexterna ha ej lång hvilotid denna del af året; man måste passa dem bittida och sent. — vdDe fordra mycken ans. — -An ja; det år med vexterna som med menniskorna i deras barndom; de få sin trefnad och utbildning efter den vård, man skånker dem. Inga af de hår blommorna åro skapade för våra klimat, och för att kunna