Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 november 1849, sida 1

åndringar som föregått och bjöd Emelie att springa kapp, med sig genom alla gångarne för att försöka om ej jorden bar dem låttare hår på landet ån på hufvudstadens gator, der hon likvål så pråktigt svassat fram vid Klarys arm. En morgon efter ett af dessa infall, för hvilkas uppkomst vi icke sjelfva kunna göra oss reda, låt Hedvig, kort efter solens uppgång, slita sig ur sömnens armar, derifrån hon annars först efter kl. 8 brukade att med möda lösgöra sig, klådde sig och gick ner i trådgården; hon styrde kosan till orangeriet, der hon blef varse Maleus i full sysselsåttning. Den tjuguett-årige ynglingen, sjelf en bild af ungdom, blomstring och friskhet, gick der bland blommorna som en vålgörande skyddsfrånde; Hedvig stannade och betraktade honom. Han hade mycken likhet med Maria, men det lifliga, det eldiga, det passionerade hos henne var hår förbytt i ett stilla, mildare allvar; de blomstrande kinderna, de klara, blåa ögonen, det ljuslockiga håret och den mjuka teckningen af hans anletsdrag utvisade ett lugnare sinnelag och en vackrare karakter, som ganska vål :och passande tycktes låmpa sig till beskafsenheten af hans yrke. Med ett hvitt förklåde för den blårandiga linneblusen, som väl dolde hans smårta vext men ej hin