—— FC— — Ministerförändringen i Frankrike, bedömd af engelska pressen. Times förklarar att, bland det nya kabinettets medlemmar, finnes det icke en, som eger det minsta parlamentariska inflytande, eller som bar rätt till publikens förtroende på grund af föregående tjenster. Den finner beståndsdelarne , besynnerligas i den minister, som herr Bonaparte efter sitt eget val utsett åt Frankrike. Hela åtgärden menar Times vara ett upprepande, eller rättare en parodi, af Ludvig den XIV:s bekanta yttrande: Uetat Cest moi (staten det är jag.) Sedan efterforskar den bevekelsegrunderna till den våldsamma åtgärd7, som presidenten vidtagit; den söker dem uti votåligheten att fördraga hvarje kontroll och äfven uti ibryderier, föga kända af verlden. IIvilka dessa bryderier äro, upplyses icke närmare. Slutligen påstår Times, att, för alla partier i Frankrike, Louis Bonaparte upphört att vara annat än en -öfvergång.Standard, torypartiets organ, som är böjd att i Odilon Barrots och hans embetsbröders afdankande se en modig handling, söker orsaken till detta steg derutinnan, att den utvalde af d. 10 Dec. upptäckt, att man ville begagna honom som en täckmantel för intriger och korruptioner. Och hvem anklagar Standard för denna plan? några af de gamla ministrarne, som den i kathegoriska termer utpekar åt verldens förakt. Hvad de nya beträffar, af hvilka iden största delen äro okända, och som alla äro valde ur den trånga kretsen af vänner och anhängare, som umgås i presidentens palats, hafva de ingen annan uppgift, än att bilda ett kabinett, som gör sig till verktyg för en politik å la Napoleon. — Standard tillägger, efter vidlyftiga räsonnemanger till rättfärdigande af denna opinion, att majoriteten synes henne upplöst; att presidenten och nationalförsamlingen ånyo äro i krig, och att Frankrike går en ny revolution till mötes. , Morning Ckronicle, en whig-tidning, ser i ministerförändringen ett stort steg till en ny revolution. . Morning Herald, ett toryblad, förklarar, att sedan Barrotska kabinettet uppfört sig såsom det gjort uti romerska angelägenbeterna, så kunde det icke längre, hvarken med heder för sig sjelf eller fördel för Frankrike, bibehålla ledningen af statens affärer. Den anser det nya kabinettet endast kunna ega bestånd under ett enda vilkor: undergifvenhet för presidenten. Detta är hvarken särdeles betryggande eller smickrande för de nya ministrarne. Morning Herald tillägger, att -juden Fould, såsom den helt förtroligt kallar bonom, har sin rikedom, som är känd i Elyse National, och en mycket värderad färdighet i börsoperationer att tacka för sin ställning. Omdömet öfver hr Foulds embetsbröder utfaller ännu bittrare. Globe, lord Palmerstons organ, förklarar, att den rupprigtigt ömkar Louis Bonaparte, hvilken den tror hafva goda afsigter, men sakna all kraft och allt verkligt inflytande. Den anser icke nationalförsamlingen vara i stånd att konstituera en stark och varaktig makt; men den tilltror icke eller presidentens individuella vilja kunna göra det. Ingen statskupp synes Globe vara att befara; ty hvarje försök att genom våldsamma medel förändra den nuvarande styrelseformen skulle icke allenast vara ett brott, utan en galenskap. Daily-Nerws, radikalernes organ, säger rent ut, att de nya ministrarne äro nollor och skola endast kunna böja knä för nationalförsamlingen. AHautpoul, tillägger den, är legitimist, Rayneval, guizotist; Ach. Fould, allt hvad man vill; och resten — — — — ingenting. Slutligen attnan fö FN a Tr