som verkligen kan finna mig så road af ett nöje, det min man icke älskar att dela. Dock för i dag tror jag verkligen att Theodor gerna skulle velat gifva efter för mina böner, om han kunnat slita sig från sina ledsamma göromål. Stackars Theodor, att sitta ensam hemma, fördjupad i redogörelser, skrifveri och affärer. Hvilket tråk! — Ack, det faller mig en god tanke in! Jag vill göra honom en angenäm syrpris, jag vänder tillbaka och öfverraskar honom vid thEbordet. Denna lilla uppoffring för hans skull, hur skall den ej göra honom nöje? Hur glad skall han ej, efter den ensliga, arbetsamma aftonen, taga sitt the i mitt sällskap! Och Emelie fröjdade sig nästan med barnslig förtjusning åt sin lyckliga ingifvelse. Hedvig, som blef lemnad åt friherrinnan Ehrenprofils beskydd, hade ingenting att invända mot förslaget, men den sednares anmärkningar deremot blefvo så mycket talrikare. Aftonens beau monde, Emelies vparure å merveille, horreuren af ensamheten de par timmarne till thetiden, allt borde afskräcka henne från verkställandet af en barnslighet, värdig Bernardin St. Pierres Virginie. Emelie var dock fast besluten. — 70o, touchante aimabilite!utropade Fanny med ett sarkastiskt löje, då hon såg sina, som hon tyckte, oöfvervinneliga skäl stranda mot Eme