Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 november 1849, sida 3

——— Men hon tänkte på sin mor, sina syskon och fattigdomen, och en ej förr anad kraft stärkte hennes sinnen. Innan kort erhöll hon flera elever än hon, oaktadt den ihärdigaste ansträngning, kunde sköta. I början ville väl krafterna svigta och tålamodet brista, men nödvändigheten är en obevcklig pådrifvare, och det är med menniskosinnets, som med magnetens kraft, den ökas genom öfning. Medan fattigdomen gjorde sitt intåg i den rika boningen, började rikedomen sitt i den fattiga dansösens. Maria hade haft sin första recett. Morgonen efter denna, satt hon vid sin nedfällda chiffonierskifva och sammanräknade sin vinst. Hon var ej särdeles hemma i aritmetiken och måste ofta taga fingrarne till bjelp, för att kunna reda sig vid additionen. Detta var ett besvärligt och mycket bråksamt arbete, ehuru hon förkastade alla brutna. Hon lade hvarje hundrade i en serskild bundt, hvarvid hon dock ej, för det runda talets skull, var så nogräknad om sista sedelns valör med något tiotal öfversteg detsamma. Bundtarne staplade hon sedan i högar, och så trodde hon sig lättast och säkrast komma till resultatet af sin möda. Det långsamma räknandet blef henne dock till slut tröttsamt och hon såg med likgiltighet, ja, nästan förakt, på dem i det hon sade: Se der ligger publikens gunst! En herr