karaktärsskiljda kamrar skulle lägga hinder i vägen för ärendernes gång och bibehålla split, oenighet och misstroende eller alla de lyten, hvaraf den nuvarande representationen lider i så hög grad, att dessa fel, om icke förändring inom kort eger rum, kunna och skola smitta sjelfva nationalkarakteren. Den bildning afkamrarne, som afsågs i sällskapets program, torde dock icke medföra de vådor, som följa af tvåkammarsystemet, på annat sätt tillämpadt, och för min enskilda del kunde och kan jag ej dela den öfvertygelse, att de ofvan antydde olägenheter skulle uppstå, om valen till öfra kammaren ske i orterna af valmän utgångna från folket, på enahanda sätt som valmännen för den andra kammaren, och endast utvalde på olika, ej långt skiljda tider; hvarföre jag ock för min enskilda del velat bibehålla der öfre kammaren alldeles oberoende af den undre. Då jag likväl biträdt mötets beslut, torde jag. såsom redogörelse för mitt enskildta handlingssätt, böra förklara, att jag, som hade äran tillhöra det utskott, som vid mötet bildades för ärendernas beredning, inom utskottet sökte efter förmåga göra gällande sällskapets förslag, rörande kammarbildningen, samt att jag, först efter det jag öfvertygat mig att detta förslag icke inom utskottet kunde vinna pluralitet och att derföre ej eller inom sällskapet kunde påräkna majoritet, förenade mig i de framställningar, som af utskottet gjordes mötet. Då sammankomsten hufvudsakligen afsåg, att i ett beslut och till gemensamt sträfvande förena reformens sanna vänner. kunde och borde jag icke gifva anledning till en möjlig splittring inom mötet, den jag tvertom sökte aflägsna; utan att jag dervid tillät mig någon origtig framställning af detta sällskaps tillgöranden, på sätt protokollet vid mötet, origtigt uppfattadt, synas antyda. Utan förenade krafter och åsidosättande af individuella meningar kan målet icke vinnas, och ehuru jag fortfarande önskar. att sällskapets program må vederfaras den uppmärksamhet, jag tror det förtjena, hoppas jag dock, att hvarje reformvän skall anse för sin pligt att söka bidraga dertill, att de åsigter, hvarpå Örebromöt:s beslut hvilar, blifva allmänna och kunna göra sig gällande, äfven om dess utförande, såsom en der yttersta grundvalen för en ny representations byggnad icke nu medelbart kan ske, utan måste öfverlemnas åt en framtid. IIoppet att denna framtid icke skall vara alltför aflägsen kan och bör man dock hysa; alltid ihågkommande, att tidsmomenter finnas, då stora och värderika sanningar hastigt mogna till klarhet och på en gång bemäktiga sig folkets medvetande.