Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 november 1849, sida 1

synnerligast af den, som hade menniskans alldagliga beqvämlighet och lefnadsnjutning till föremål; deremot hade han en afgjord svaghet för surpriser, neml. att genom sådane glädja och göra nöje åt sina älskade, hvarför vid nästan hvarje lyxartikel i huset, såsom vid hvarje nipp eller prydnad hans hustru och döttrar buro, ett kärt minne var fästadt som upphöjde dess värde. Med undantag af några gamla tjenare, hvilka under sin trogna tillgifvenhet för huset, åldrats obemärkt under ögonen af den, som blott älskade det unga och glada, fanns i hela huset intet som bar åldrens stämpel. Under sitt sista halfva lefnadslopp, eller i aderton år, hade hans maka dansat på rosor vid hans sida. Ända från förlofningsdagen hade deras förbindelse varit en fortsatt fest af lust och glädje. Den stora förmögenheten kanslirådinnan egde och hvaraf hennes man genast kom i besittning, emedan hon tidigt förlorat sina förildrar, satte dem i tillfälle att redan från början af sitt giftermål inrätta sitt hus och sin lefnad med de aisancer och på det lysande sitt, som den ene älskade och den andra aldrig vetat hvad det är att umbära, och hvilka under sådane förhållanden äro så väsendtliga för hemmets lycka. Utom dessa omständigheter hade också alla andra förenat sig för att göra deras sällhet så fullständig