Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 november 1849, sida 1

Demokrati och humanitet. (Efter 41848, Ugeblad for Politik og Litteratur, udgivet og redigeret af H. E. Schack.) Då man i dagligt tal begagnar ordet humanitet, tänker man närmast på en viss mildhet i sinnet, hvilken härrör från erkännandet af ett allmänt menniskovärde, och som isynnerhet uti meningsstrider icke obetingadt bryter stafven öfver olika tänkande, utan medgifver, att hvarje upprigtig opinion har en relativ giltighet. I denna bemärkelse hafva de politiska partierna blott sällan visat humanitet emot hvarandra. Den egentliga adelsaristokratien kunde icke erkänna de andra klassernas lika menniskovärde, och var derföre i sitt uppträdande emot dessa som oftast hård och högmodig. Visserligen funnos härifrån undantag, men de härrörde egentligen icke af humanitet, icke af någon aktning för det menskliga såsom sådant, utan snarare af den ridderlighet, som skonar den svage, tillochmed om denne blott var ett djur. Långt mera synes humaniteten kunna göra sig gällande under den rena monarkien, som icke gjorde någon skillnad emellan statsborgarne inbördes; men dock måste äfven denna anse hvarje uppstudsighet emot sig för absolut brottslig; i förhållandet till sig sjelf kunde den icke erkänna någon menniskorätt hos undersåtarne: politiska förseelser blefvo derföre också alltid under monarkien de, som straffades aldrahårdast. Det stora parti, som i detta århundrade har haft makten i Europa, och som man, då det naturligtvis vill bevara och bibehålla denna, dom kallat det konservativa, räknar bland medlemmar många, som kunna kallas verkligen humana. Till dem hörer isynnerhet den klass af utmärkta män, som utanför den egentliga statstjensten har egnat sig åt mera ideella sträfvanden, och som nu med misshag, stundom med afsky, betrakta de angrepp, som ske på ett tillstånd, hvars verkliga beskaffenhet de icke känna, men under hvilket de hafva känt sig så lycklige. Det är dock äfven ofta med orätt, som dessa män betraktas som konservative: de förbereda ofta genom sina handlingar de angrepp, hvilka de nu som personer ogilla; sjelfva sträfvandena vinna ofta deras bifall, men deras lugn störes genom försöken att praktiskt genomföra dem, och sättet, hvarpå detta sker, stöter dem, icke alltid utan skäl. Dessa min styrka i hög grad genom sin auktoritet det konservativa partiet, men de deltaga sjelfva blott föga i dess ledning; den humanitet, de besitta, röjer sig fördenskull endast ytterst ringa i partiets handlingssått. Tvertom vilja dess egentliga ledare, de civila och militiira byråkraterne, blott högst sällan medgifva, att andra också kunna hafva rätt; deras hela väsen är styft och stun— sina AA ms rr sYSKERSSEN SHORE