Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 november 1849, sida 2

Men också den högsta njutning fordrar sin hvila och Psyche sjelf är underkastad denna lag. Ljuset aftog och en silfrig sky sänkte sig. Bestört. betraktade hon den, hon anade inom den det väsende, som lyckliggjorde henne och lifvade tingen. Hänryckt och lyksom öfverväldigad af sällhet, lutar hon sig slumrande mot skyn. Den upplöser sig och hon hviler i Amors famn, omsväfvad af drömmarnes chor. Men den himmelska kärleken gick icke oskärad öfver jorden. Afunden lefver och verkar genom sinnenas begär, och i den systerliga förtrolighetens skynke, drifver han sin mördande skrymtarelek. Så syntes Psyche i en ny afdelning af balletten, omgifven af sina systrar, som under förrädiska vänskapsbetygelser slöto sig kring henne i allt trängre kretsar. (Forts.) RR RR RER