slagna stormningarne af det obetvingliga bollverket S:t Thomas, som blifvit besatt af Jellachichs kroater vid dessas insall i Ungern. Ungerska ministeren beordrade sedan honom och Hajnik till Siebenbirgen, för att resa och ordna Szekliska landtstormen. Efter det han med utmärkt skicklighet fullgjort detta uppdrag, öfvertog han tillika med Majtheny befälet i fiistningen Komorn ester österrikiske kommendanten Merz och befalldes sätta den i försvarstillståndSedan han uträttat äfven detta till regeringens fullkomliga belåtenhet, befordrades han till major i generalstaben. Kort derefter stod han såsom general i spetsen för en armåekorps. Vid Turczul och Tokaj sammandrabbade han med Österrikarne under deras tappraste general, Schlick, och vann på båda ställena lysande segrar öfver denne. Såsom chef för förste armkkorpsen kommenderade ban under Görgey, och hade en vigtig andel i den för Ungrarne så ärofulla Aprilkompanjen. Vid Tapiobiczke lyckades det österrikiske fältherren Rastic att tillfoga honom en förlust, men han tog snart en glänsande upprättelse, i det han, understödd af Damianich, slog fienden i grund vid Nagykata. Vid Komorns undsättning d. 26 April gjorde han underverk af tapperhet och stormade i daggryningen byn OSzöny med fälld bajonett. Efter denna batalj begaf sig Klapka till Debreczin, der han provisoriskt öfvertog krigsministersportföljen. Vid Ofens belägring af Görgey kommenderade han åter en del af armen och utmärkte sig dervid i synnerhet genom ledningen af arbetet vid upprättandet af ett verksamt breschbatteri. Sedan fästningen med storm blifvit tagen af Ungrarne, öfvertog Görgey krigsministersportföljen och Klapka utnämndes till högste befälhafvare på fästningen och för alla der befintliga trupper. Affären vid Tapiobiczke, den olyckliga träffningen vid Raab, och den oafgjorda slagtningen vid Komorn d. 11 Juli — Görgey blef då sårad och Klapka kommenderade hela armen — äro nära nog de enda gånger, han sammandrabbat med Österrikarne, utan att slå dem. Utfallet från Komorn d. 27 September, genom hvilket österrikiska belägringskorpsen sprängdes, samt dess hela artilleri och ofantliga förråder föllo i Ungrarnes händer, är en af de många ljuspunkterna på hans korta, men glinsande militäriska bana. Till dessa ljuspunkter kan äfven räknas den handling, med hvilken han slutade denna: Komorns ärofulla kapitulation. Han var den ende ungerske general, som utverkade fullkomlig amnesti för hela sin korps.