Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 november 1849, sida 1

Debuten. Mera än tvenne år hade förflutit sedan Maria lemnat sitt hem, och hon hade användt denna tid till flitigt arbete på att utbyta sina förra sjelfsvåldiga, oberäknade, af ingifvelsen ledda, fast af det naturliga behaget alltid till en viss måtta och taktmässighet odlade rörelser mot mera methodiska: att träffa korrekthet och aplomb i attitude och tillegna sig det mått och mål af grace i armar och fötter, vändningar och piruetter m. m. som konsten föreskrifver. Under denna tid hade hon väl många gånger känt en djup saknad af moder, broder, natur och friket, men under aning och hopp hade hon troget offrat allt för konstens högre sträfvan och det sällhetsmål, som hennes svärmande inbildning alltjemnt framställde som hennes belöning för densammas ernående. Med orätt säger man att konsten är sitt eget mäl. När vann konstnärn en högre fulländning, när utstrålade snillet den högsta eld, om ej i förbund med kärlekens och hoppets genier? Himlens och jordens makter bli först starka genom sin förening till samverkan, och lika litet i andans som materiens verld blef enskildheten tillräcklig för frambringandet af något verkligt skönt och upphöjdt. Maria genomgick alla studiernas grader, med snillets energi