Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 november 1849, sida 2

het dölja den stigande oron i sin själ. Hvad kan berättiga er att fordra någon slags förklaring af mig?— Jag fordra? ... Ni tar mina ord i en alldeles motsatt mening. Ni är här den fordrande och jag önskar ingenting högre än att kunna tillfredsställa er på sätt, som rättfärdigar mig sjelf i edra ögon. — vEdra ord bli mig allt mera gåtlika. Direkte på sak, om jag får be!, — ÄNå väl! jag mottog sjelf i Liibeck ett litet paket till er, som man sade mig vara af högt värde. Det har försvunnit under mina händer, undan mitt förvar. Sättet är mig fullt obekant, och lemnar endast rum för tusende olika misstankar och gissningar. Se der i korthet historien. Den skulle vara lika misskrediterande för mig och mitt fartyg, som obehaglig och förlustbringande för er, om ej alla upptänkliga mått och steg vidtoges för återfinnandet af det förlorade, och jag i alla händelser garanterade er en nöjaktig ersättning derför. Derföre torde jag få be er ha godheten att på det nogaste uppgifva beskaffenheten och värdet deraf, samt allt, som kan leda till upplysning äfven vid de minsta omständigheter. (Forts.) A SARA SS CSN SANNA GE TE SRS ONA OSSE ANSE