Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 november 1849, sida 2

dubris, denne hederlige man, genom hvars närmare bekantskap med sakernas skick, hvars redlighet och hvars öfvertagande af affären, de lyckliga resultater kommit till stånd, som hindrade denna förmögenhet att obehindradt och oanmärkt sammansmälta med husets samfäldta? Allt afgjordt, allt uppgjordt, hvad kan vidare komma i fråga? ... Intet! Och hvad innehåller då detta bref! ... Ingenting att frukta, och dock, dock ... barnsliga griller! Och han bröt sigillet och läste. Det är förmycket,, sade han då han åter sammanvek brefvet. Juveler af högt värde, funna af den rättsinnade dubris i en lönnlåda af den chiffonier, som han köpt efter den aflidne. Det påminner om Polycrates ring och hans öde. ... Och han skickar allt, sådant det befinner sig ordnadt af den bortgångne, ända till brefvet som Apelblom tycks skrifvit nyss före sin död, med dispositionen af dessa dyrbarheter till systern. ... Det är mycket samvetsgrannt! Han hade kunnat bespara sig den mödan för att bespara mig en ännu svårare. . .. Men det ges intet val. Äfven detta, att tillegna mig dessa kostbarheter och trotsa vördnaden för en döendes sista uttalade vilja måste jag underkasta mig. Liksom vid en glödande jernstång måste jag hålla mig uppe öfver den afgrund, som gapar under mig i föreställningen af den tillfälligaste upptäckt eller ringaste misstanka.