Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 november 1849, sida 2

mm — —t Dcgrdess stjernor och lågor stänkande tempel, som strålande tände sig kring namnchiffret, allt undgick Theodor, hvilken, liksom trässad af en demonisk makt, drog sig undan åsynen af bländverket, af menniskohvimlet och musikens ljud, och svepande sig i en kappa, gick ut i den kyliga, mörka Oktobernatten. Svalkan och mörkret gjorde honom godt. Han styrde kosan nedåt alleen, der ljudet af ett rullande åkdon snart triffade hans öron. Det var Susanna, som ankom. Öfverväldigad af den nyss drabbade olyckshändelsen och förkrossad af fasan deraf, satt Susanna liksom betager sina sinnens bruk, tills, vid en svängning af vägen, skenet af de bengaliska eldarne, som tändes, träffade hennes syn. — Ilu! Det brinner då också här! Han följer mig också hit, denna brand, som ingenting skonar! utropade Susanna och slog förtviflad händerna för ansigtet. — Här brinner det blott till lust, sade tjenaren som åtföljde Susanna. Vår husbonde har sjelf ställt till grannlåten och han vet nog hvad han gör, fast det kostar något. Nog brinner det dyrare här än hos er; men så är det: när den fattige lider, förlustar sig den rike, och allt, ja, sjelfva helvetes eld, kanske, kan bli till nöjes, om han har makt att hålla den i styr med pengarl(Forts.) AQA-A2z. AAA ——