Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 november 1849, sida 3

såg blott tydligt en brungul fruntimmerskappa; kanske är den brungula färgen nu modern på ytterplagg, det var just bra att få veta det, ty jag skall lägga mig till ett nytt i höst. — -Min söta vän, du är närsynt, och den som är närsynt skall aldrig tala om hvad han ser. Tycker du att de sjelfva skulle åka i den der lilla offenbacharen, som var den simplaste i hela raden? nej den förmenta gulbruna kappan var ingenting annat än en korg med seltserkrus, som stod i vagnen. Detta bestyrkte äfven fru A—, som sett allt på närmaste håll. — Naå då torde jag ändå vara den som har rätt, ehuru jag ej hann till fönstret innan tredje vagnen passerade, sade mamsell D.. småtriumferande. -Jag tyckte mig precist känna igen honom, fast det gick som en skymt förbi. Men det var horribelt hvad han blifvit set, som jag tyckte; han såg ut som en prost. — -Ha, ha, ba! Nå det kan jag säga att ni misstagit er på ett särdeles komikt sätt allesamman! Den tredje vagnen var fullproppad af idel packsaker från golf till tak, så det föreföll mig helt underligt att han kunde hålla i hop i fogningarne. Det är visst och sannt att han kom mer tillbaka helt annorlunda än han for, den der kammarjunkarn. Men nu skall jag upplysa mitt nådiga herrskap om, att den som sett de sannskyldiga i sista vagnen den har sett rätt. Ett