Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 november 1849, sida 3

— ringen ånyo tagit sin början, innan ett nytt buller, som förkunnade något, lät böra sig. Upp-— märksamheten spändes på nytt. En stor, präktig landau, alldeles ny till form och konstruktion, bespänd med fyra hästar i bredd, och på hvilken syntes kusk och betjent i samma livr, som på de föregående vagnarne, körde nu genom staden åtföljd af en mindre, men dock ganska elegant vagn, ur hvars fönster tvenne kammarjungfrur — och tvenne knähundsfysionomier tittade ut. I den första vagnen deremot dallrade gröna sidengardiner i lätta vågor innanför de nedfällda fönstren, lemnande allenast luften frihet att dit intränga. Dessa fällda sidengardiner med sin lekande vaggning hade något af mystifikation, som framlockade tusende gissningar af allahanda slag och ökade talämnena i alla sju kaffesocieteterna. Alla dess medlemmar, utan undantag, stötte sig på den stora trainen, ehuru det just var denna de gått för att beskåda och ryktet uppstämt deras väntan genom de mest öfverdrifna beskrifningar till en vida högre grad än verkligheten tillfredsställde. — Likväl tyckte de detta vara alltförmycket för eden lilla kammarjunkarn, såsom de benämnde tågets hjelte och hvilken vi förmoda att läsaren långt för detta sett den med sin unga fru återvändande Theodor.