Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 november 1849, sida 2

——— — — kommo rullande tätt efter hvarandra utåt gatan, alla med fyra hästars anspann och livrklädda körsvenner. — -Ni kan aldrig tro, mitt nådigaste herrskap, så väl jag fick se det unga paret, sade fru A., som kom något sent till den kaffesocietet, till hvilka hon hörde och, som hade mött tåget af vagnarne på gatan. — slit då vår tvisty bad fru B., och säg oss i hvilken vagn de suto. Jag påstår positivt att det var i den första, och håller just på att slå vad med fröken C om ett helt knappnålsbref, att jag såg fullkomligt rätt. Det säger ju i alla fall sunda förnuftet. Den der kammarjunkarn lärer nog blifvit en så förnäm man nu, det synes verkligen på tillställningarne på Sköntorp, jag ber om förlåtelse, Skönborg, som det nu skall heta, att ingen må inbilla sig att han lärer sitta i en vagn nummer två och dricka dammet efter nummer ett; nehej, i den sitter han bestämdt sjelf, med sin kära hälft, det vågar jag mitt lif och mitt knappnålsbref päl— ÄBevars min nådiga vän, riskera inte så mycket på ett så totalt misstag. I den första vagnen åkte bara cartoner, sacs de nuit och dylikt pick-pack. Jag kunde ej der upptäcka en enda menniska, svarade fru A. — vvar det icke det, jag sade? genmälde fröken C, I den andra åkte de bestämdt; jag