Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 november 1849, sida 1

En blick på några af de betydligaste europeiska statsbankernas nuvarande ställning, Den roll, som bankerna, efter de år 1848 inträffade tilldragelser, hafva spelat i Europa, är utan exempel i den nyare tidens historia. Vi vilja kasta en blick på hvad som föregår j Paris, i Briissel, i Wien och i Genua. Det hårda myntet försvinner, oaktadt alla de mått och steg, man mot detta försvinnande ur rörelsen vidtagit. Utvexlingen af banknoter hotar med att tömma bankirernes hela kontanta bebållning. Samtidigt dermed uttorka alla de allmänna inkomstkällorna; utgifterna äro i stigande öfverallt och krediten sjunker i följd af den mängd lån, som äro af nöden. Af denna förlägenhet uppstår dock en kombination, som på en och samma gång räddar både bankerna och regeringarne. Begge inträda gent emot hvarandra i ett slags ömsesidigt försäkringsbolag. De förstnämnde låta befullmäktiga sig att tillsvidare inställa sina kontanta betalningar; deremot inflyta deras noter i statskassorna, åt hvilka de gerna lemnas såsom lån, och komma på detta sätt staten sjelf till undsättning. Det märkvärdiga härutinnan är, att bankerne ingalunda söka källan till sin kredit i en solidarisk förbindelse med regeringarne. Hela kraften af deras oafbängighet härflyter just deraf, att de äro oberoende af dessa. Om man vågade försöka att ersätta banknoterne med assignater, eller andra sedlar, så skulle detta slags pappersmynt ögonblickligen förlora sitt värde. Den sednaste tidens erfarenhet lär oss imellertid, att nödhjelpsmedel, sådana som inställandet af de kontanta betalningarne och utlåningarne till statsverket, måste hafva sina bestämda gränsor. Ilvarje missbruk af desamma är i högsta grad vådligt. I Paris och Brissel hafva de tillfälliga lån, som statsverket upptagit, alltid stått i ett proportionerligt förhållande till bankernas kredit och återigen satt dessa i stånd att hålla deras cirkulation inom behöriga gränsor. Det är just derigenom som deras noter icke blifvit blottställda för något fallande i värde. I Wien åter har raka motsatsen egt rum. Den österrikiska regeringen har sökt att betäcka sitt, i följd af insurrektionerna i Ungern och Italien uppkomna, allt mer och mer tilltagande deficit i inkomster genom att af banken upptaga lån, utan någon annan måttstock, än den: att erhålla hvad den för ögonblicket behöfde. Banken har fördenskull successivt ökat utgifvandet af sina noter ända till 600 millioner — en summa, som sju gånger öfverstiger dess kapital. Dessa noter förlora nu 25 procent, blott — 25 procent. I Genua har banken, hvars kapital utgör endast 4 millioner, måst försträcka regeringen 20