Harm och oro, sorg och smärta Slog härvid i hvarje hjerta; Mången moder, maka, syster, Sitter ännu sorgsen, dyster, Klagande i brutna ljud, — Kanske också mången brud. Men ej några tårar löga Blendas himmelsblåa öga; Ty i hafvets djupa sköte, Flög hon älskaren till möte, Lockad af hans vålnad blott. ... Iuyckligast var hennes lott.