Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 november 1849, sida 1

den anländt, neml. assessorskan Ricktenberg med sin vackra dotter, Julie. Severin hade försvunnit, men så fort de fremmande voro reste, uppenbarade han sig ånyo. Nu började tant, som blifvit litet upplifvad af besöket, att banna honom för hans oartighet och påminna honom om att det tillhör unga karlar att vara uppmärksamma mot damerna och lifva munterheten i deras sällskap. D ÄUlIimlen bevare mig från att försöka ett sådant herkuliskt arbete! Ledsamheten och tomheten i fruntimmerssällskap är en hydra, hvars hufvud det ej lönar mödan försoka afhugga med mindre än man hade all lustighetslynnets sprakande eld i sin hand att dermed hindra verksamheten af dess eviga produktionskraft. — Der ha vi åter fruntimren på tapeten tänkte jag och sade: mamsell Ricktenberg är ändå en ganska hygglig flicka.— ÄHygglig ... hygglig ... det vet jag inte hvad det vill säga för en ung dam. Hon får inte vara någonting så ljumt, så nätt och jemt lagom som hygglig. En hygglig flicka! Ha, ha, hal— En vacker flicka, om det låter bättre,återtog jag, ty vacker kan väl ingen neka att ju mamsell Ricktenberg är. — vvisst icke! Hon är mycket vacker, utomordentligt vacker, den alldra vackraste anka i