—————————— — — sitt skrifbord lägga sin själs tankar och känslor i dagen på det fina, hvita papperets blad; vi anföra dem här: Älskade broder! Ändtligen är papperet kommet, det tunna, lätta, hvarefter jag så mycket längtat, och en penna har jag fått, så fin, så väl skuren, att det med den borde gå som en dans att i deras flygt fånga tankarne i ordets nät. Theodor, jag skrifver med tårar i ögonen. Jag har gråtit af glädje och saknad. Severin har i dag kommit hem. Ack, den som icke har ett hem skall aldrig få njuta en lycka lik den, jag sett honom njuta. Du skulle varit vittne till tantes längtan, då tiden nalkades, att hon började vänta hans ankomst; hur hvarje knäpp och kny tycktes henne varå rullningen af hans vagn och hur ofta hon trodde klockan stannat derför att hon ej framskridit hela timman på några få minuter. Du skulle slutligen sett hemkomsten och och helsningen och hvilken röle kärleken och glädjen spelade vid allt detta. Det var som äfven de döda tingen blifvit dragne inom den stigande floden af dessa känslor, ty Severin betraktade äfven dessa omkring sig med så förtroliga och vänkära blickar, som hade något af hjertat hängt vid dem, och han blef ordentligt ledsen då han fick se att en af porcellainsdockorna på tantes chiffonier fått hufvudet afslaget. Då vi drucko the, som serverades i nya vackra the