Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 november 1849, sida 1

De enda, som som hos oss iakttaga ett slags system, äro de strängt konservativa, de som sätta sig emot alla förändringar, alla reformer. De hafva en gifven princip i det lilla ordet nej. och genom att envist sastbålla den, ega de nägon styrka, som ökas just derigenom att såväl regeringen som det så kallade liberala partiet saknar system. Då det icke är troligt, att regeringen bädanefter mera än hittills skall af egen drift lägga ett bestämdt system till grund för sin verksamhet, är det imellertid till förenämnde liberala parti man måste sätta sina förhoppningar i fråga om befordrande af ett system för de allmänna ärendernas behandling, helst de konservativas nejsystem i sjelfva verket endast duger att bindra, icke att befordra samhällslifvets utbildning. De liberala riksdagsmännen samt hvar och en annan, som interesserar sig för fäderneslandets väl, måste söka att fästa detta interesse vid ett gifvet samhällssystem, och icke endast hylla allmänna fraser utan bestämdt innehåll. Man måste asstå från alla mindre frågor, samt underordna dem de större samt äfven bestämma det sammanhang, hvari dessa böra förekomma till behandling. Vid riksdagarne borde det liberala partiet uppgöra vissa gemensamma grunder för sitt handlingssätt, ofrfentl. uttala dem inför nationen samt strängt vidhålla dem. Alla partiella och enskilta frågor, som äro af ringa vigt, borde lemnas åsido, sedan man förenat sig om vissa hufvudsaker, för hvilkas befordrande alla krafter skulle användas. Härigenom skulle detta parti vinna oändligt i styrka såväl inom sig sjelf som hos nationen. Det skulle derigenom slutligen äfven föranlåta styrelsen att följa ett bestämdt regeringssystem, ty emot konseqvens kan man icke hjelpa gseig fram med inkonseqvens. Hvad oss sjelfva, såsom en ringa organ för den offentliga diskussionen vidkommer, skola vi bemöda oss att behandla de allmänna angelägenheterna så systematist och konseqvent som möjligt, antagande härvid till utgångspunkt att bevaka laglighetsprincipens interessen, ller, med andra ord, att påyrka ett noggrannt iakttagande af de bestående lagarne, äfven om vi, i anseende till deras bristfälliga beskaffenhet, skulle önska, att de voro afskaffade och ersatta af nya; emedan vi anse, att alla reformer, för att blifva fruktbringande och lyckas, böra genomföras under fullkomlig aktning för den lagliga ordningen i allmänhet, samt emedan vi derjemte äro öfvertygade, att det bästa befordringsmedlet för reformers genomdrifvande består uti ett strängt iakttagande af de bestående ofullkomliga lagarne, emedan dessas brister derigenom blifva odrägliga. Tillåter man sig deremot att genom godtyckliga undantag vid sådana lagars tillämpning minska deras naturliga resultater, så motverkas reformen på samma gång som aktningen för lagarne och den lagliga ordningen undergräfves. (Bore.) AUAOAQAOA