(Insändt.) Biskopsvalet i Westerås: ett bidrag till I presteståndets historia i Sverige. Att presteståndet är ett hederligt och i sambället aktadt stånd, då hvarje medlem betraktas blott som menniska, icke såsom prest i den mening, som bibeln, presteståndets och alla andra stånds hufvudbok och högsta grundlag, tager ordet, kan icke nekas. Många af dess medlemmar äro visserligen högst inskränkta till naturgåfvor, otrefliga i umgänge, bristfalla i kunskaper, tröga, ogästvänliga; såsom snäckan i skalet endast framsläpande sitt lif på den fläck af fosterjorden, dit slumpen eller välsignade befordringslagar satt dem, utan minsta tanka på andra, än sig sjelfva, och på annat, än det, som rörer deras eget bästa. Men flertalet är onekligen både kunniga, kapabla, gästfria; i umgänge trefliga och åtminstone i en viss genre underhållande och belefvade män, med hvilka det alltid är angenämt att språka bort en stund af de många, som detta stånds medlemmar hafva lediga, Några, ehuru mindre antalet, äro bland de interessantaste, mest poätiskt och vetenskapliga bildade, som vårt land eger. Utan tvifvel är detta äfven förhållandet med presterskapet inom Westerås stift. Men betrakta samma stånd ur synpunkten för dess egen uppkomst och tillvaro; betrakta dess medlemmar såsom Jesu Kristi apostlar, hvilka egentligen äro till, för att omkring Honom (Kristus, mensklighetens sanna urbild) samla en hop af hjertligt tillgifna, hvilka låta sig genomträngas af hans anda, för att derigenom blifva på nytt södda till sinnelag och seder; betrakta presterna ifrån kyrkans synpunkt: och omdömet om dem måste utfalla helt annorlunda. Då försvinner till en betydlig grad den stora aktningen, och rum lemnas endast för beklagande; då upphör trefnaden, och hvad som ur det vanliga umgängeslifvets