Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 november 1849, sida 3

som hon aldrig förr hos honom träffat, fortfor han i det han tryckte hennes hand: Tänk med godhet på mig då jag är borta. Tänk med godhet på mig under hela ditt lif. Kommer du att behöfva råd och hjelp, så vänd dig till mig och ingen annan. Ingen skall hellre än jag lemna dig båda delarne. O, Maria, det skulle vara mig kärt, det skulle vara mig en tjenst att kunna. .. . Gud välsigne dig Maria! Blif så lycklig som jag önskar dig det lMaria snyftade högt. Hennes hufvud sjönk mot hans bröst. Hon kände en varm kyss på sin panna och hon visste ej mer, om hon var i himlen eller på jorden, hon visste ej om det låg en evighet eller ett ögonblick i denna stund, hon visste blott att den inrymde hennes lifs högsta sällhet. Då Maria återkom till eftertanka och besinning, fann hon sig ensam, ensam med naturen och skuggorna, saknaden och sitt hjerta. Han hade lemnat henne, men hans bild och hans minne voro henne nära. Om några dagar reser han, sade hon vid sig sjelf, men dessförinnan måste han återkomma till Husqvarna, och jag, jag. måste ännu en gång se honom.v ; (Forts.) —a—aan 2