Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 november 1849, sida 3

——————— — — —— kinderna. Hon drog den ljusröda schaxwletten djupare öfver ansigtet och aftorkade dem med ett hörn deraf. — Hvad ser jag? Gråter du? Akta din schawlett! Tårarne taga ut den ljusröda fär gen.? DE Det gör ingenting. Jag skall ej nyttja den mera.D Dbet måste du lofva mig att göra, samt att tänka på mig hvarje gång du bär den. — vJag skall nog tänka på er ändå.oc Det var beskedligt! men då skall du inte gråta. Se då på mig med dina klara ögon. — vbet kan jag inte. Och Maria vände bort hufvudet. — Aldrig kunde jag tro en sådan glad och rask flicka om att gråta. — -Ni reser.— Nå väl, hvarför skulle du gråta för det?— vJag vet ej, men det blir så ledsamt. Jag glådde mig alltid, då jag gick in till staden, att få se er, och det var så roligt då ni ibland kom till oss för den der arfssakens skull. Vet ni, att det var just jag som hittade på att be mor vända sig till er med den angelägenheten. — -Såå, sade Theodor, och tog Marias hand i sin. Med en vekhet i rösten och en rörelse