Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 november 1849, sida 2

plats vid dörren. -ÅÄr du trött? frågade henne Theodor och viftade med sin näsduk svalka. — -Nej visst icke! O, om den dansen aldrig slutat! Jag skulle icke hafva tröttnat. Och hon rörde sig i sakta gungning, önskande att ännu sväfva vid Theodors arm. — vbet var en syperb dam ni valt, jag just gratulerar herr kammarjunkaren, sade Fanny Clary med en spetsig ton och ett sarkastiskt leende, i det hon gick förbi Theodor och Maria. — -Förb—dt vacker, det kan icke nekas, svarade Theodor med låg röst. — Jag beundrar er fina smak, den gör er verklig heder. — -Jag hoppas det, i det jag endast tillber er skönhet, sade Theodor och följde Fanny ut genom dörren, den han lemnade halföppen, och tryckte i förstugan hennes hand lifligt mot sina lippar. Med spetsadt öra och genomträngande blickar hade Maria uppfångat allt. Hon kände nu inom sitt bröst en oro, hvarom hon förr aldrig haft någon aning. Det var så underligt, det klappade och slog, det brände och tärde. Hon ville ej se mera af dansen, ej höra mera af det glada sorlet, hon ville bort, bort derifrån, och hon stod likväl såsom fastväxt vid platsen. Nu började en vals och Fanny cirklade med ståtlig hållning,