Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 oktober 1849, sida 3

Theodor uppmuntrade henne att taga hans tjenstvillighet i anspräk. — Först och främst, sade Susanna, vville jag bedja er af dessa pengar, när de utfalla, göra er fullt tillgodo för det stora besvär ni haft, och icke taga det opassande att jag sätter sådant i fråga, ty dermed är ju icke annorlunda än det bör vara, och jag vet ändå, att ni gjort mig större tjenst, än min tacksamhet kan motsvara; och för det andra så ville jag bedja att pengarne finge stå inne hos er, ty jag vet ej hvad jag skulle taga mig till med dem, och slutligen är min bön, att det inte måtte bli kunnigt, att jag fått dem; ty sanningen att säga, skulle jag rent af skämmas, om det komme ut ibland folk, att jag vore så rik, och man skulle börja tala och förundra sig öfver mig. Vore det ej för barnens skull, så skulle jag gerna cedera alltsamman, ty hvad behöfver jag väl annorlunda än jag har allting nu; men om efter min död de skulle vilja skifta gården eller lösa hvarandra ut, så kunde dessa pengar blifva goda att kännas vid. Theodor afslog alla anbud på vedergällning för sin möda, men lofvade att uppfylla hennes önskningar i öfrigt; talade med henne om Malcus afgörande håg för trädgårdsodling, och lofvade att söka skaffa honom en lärlingsplats, der han i grund finge inhämta yrket så, att det kunde