Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 oktober 1849, sida 3

som smyäxkar sig, men fängslar; han flyr utan rast och ro med förvägna språng till sin frihets mål, han skummar och rasar, och när himlens öga ser derpå från vesterns sal, så tänder, i dess strålar, ljuset i brokig färgprakt, sina triumfbågar öfver den starkes färd. Den går utför klyft och sten i brusande lek till dalen. Här sitter lugnet på vakt; här blir allt stillhet och ro, silfver och blommor, försoning och frid. Fruktbarhetens välsignelse följer den kämpandes hvila; hans väg blir en bugtande gång genom blomstrande ängar och bördiga fält, der menniskor bo med fröjd och gamman, och Wettern har lagt sin spegel vid kanten at denna tafla, för att återge den i dubbla exemplar. All naturens poesi är här sammanträngd i en enda stance. Förstår du denna, förstår du skapelsens odel I den lilla byggnaden, som med sin blomsterrika trödgårdsomgifning ligger tätt invid foten af den störtbranta störthäll, som på ena sidan begränsar Husqvarnagården, bodde (vi bedja att läsaren så täcktes föreställa sig, liksom vi sjelfve gjort det, erkännande att allt i denna berättelse, med undantag af några lokalteckningar, helt och hållet tillhör föreställningens gebiet) vid tiden för de här skildrade händelserna, en viss friberrinna Agathera med sin trettonåriga dotter, Ida. (Forts.) anser m co —