Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 oktober 1849, sida 3

och tycker jag mig se hur du, med en viss respekt för det elyseum, som här skulle möta dig, är färdig vända om på vägen. Fortsätt din vandring! Låt ej förskräcka dig af vapensmederna! Försvarsmedel äro af nöden äfven i sjelfva paradiset. Hade Adam och Eva besinnat det, hade vi kanske aldrig råkat utom grinden. Vägen, som förut nästan alltjemt sluttat, börjar nu att höja sig, grönskan att blifva lummigare. Gå, gå, tills du hunnit förbi byggnaderna vid den låga stranden — arbetarnes boningar — och smedjorna vid bergsfoten; gå, gå, tills du hinner den lilla dalen fall af blommor och rik grönska, i hvars famn en liten vänlig herregårdsbyggnad ligger försunken; gå vidare den lilla stigen, som slingrar sig uppför den gamla bergssluttningen; den är smal och mödosam att vandra, ty den löper i djerfva bugter öfver brådstörta branter; men gå, gå! sträfva uppför till du hinner spetsen och du är på — Husqvarna, eller paradiset, om du så vill, och så vida ditt sinne är stämdt i samma höga ton, som den natur, hvilken här omger dig. Berg, skog och vatten — dessa, den nordiska naturens gratier — leka här det nordiska lynnets djerfva lekar. Klippan och strömmen strida här om tvångets och frihetens makt. Den förra klär sig väl i grönt och ger bädd åt tallens rot och genljuder af trastens sång, men den sednare vill icke hvila i famnen,