Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 oktober 1849, sida 2

deri se liksom en gynnande vink af ödet, å en annan retade det åter hans föreställning om penningen såsom vilkor för all jordisk lycka, all lefnads njutning, och förvillade honom i ideen om dess a och o, begynnelse och slut af dessa. Emedlertid hade Theodor, som af Susannas bref från sin broder inhemtat, att denne, efter några lyckliga sjöresor, som tillskyndat honom en liten förmögenhet, associerat sig i en handelsfirma, vändt sig till densamma, för att erhålla de underrättelser, som han önskade. Då dessa ankommo, voro de så obestämda, vacklande och litet lofvande, att Theodor trodde sig med säkerhet kunna sluta till, att man endast så sökte grumla vattnet, för att kunna fiska så mycket bättre till sin egen fördel. Då han emedlertid åt Susanna meddelade resultatet af sina efterforskningar och nämnde den lilla summan af ett par tusen riksdaler, som möjligen troddes kunna komma den aflidnes arfvingar till godo, så ryste hon tillsamman liksom öfverväldigad af en krossande makt och utropade med en afvisande åtbörd: -Det är förmycket. Jag kan ej berga mig med så mycket pengar l!— En sällsam klagan, invände Theodor. — Ack, återtog Susanna, om jag blott icke fruktade att alltförmycket missbruka herrns stora godhet, ville jag så gerna ännu bedja om en sak.