Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 oktober 1849, sida 1

ochmed det att blifva förrädare) framför det att öfverlemna sin makt till eller dela den med någon annan general, och skyndade sig vid första underrättelsen om Dembinskis vid Temesvar lidna nederlag att öfverlemna sig åt Ryssarne. Hade han icke så handlat, utan väntat ännu några få dagar, så skulle han hafva erhållit den underrättelse, att Dembinskis korps fem dagar efter drabbningen vid Temesvar ånyo hade samlat sig och, efter att hafva förenat sig med de under Kmethys och Vecseys befäl stående afdelningar af ungerska armåen, var i alla afseenden vida mera stark och aktningsbjudande, än förut. Vi hade då på denna punkt 140 kanoner, 7,000 man kavalleri (hvari Ungrarne voro fiender vida öfverlägsna) och omkring 20,000 man infanteri. Uti slaget vid Temesvar, i hvilket jag deltog, var segern länge på Ungrarnes sida. Från kl. 11 om förmiddagen till kl. 4 på eftermiddagen hade de fördrifvit sienden ur den ena positionen efter den andra. Han hade fört hela sin reserv, både af Österrikare och Ryssar, i elden; såsom sin yttersta tillflygt attackerade han oss med hela sitt kavalleri, som dock kastades tillbaka af de ungerske husarerne; men just i det afgörande ögonblicket, då hela vår styrka af artilleri, kavalleri och infanteri ryckte fram, viss om segern, tystnade elden först på. den venstra flygeln och i centern, samt kort derefter på den högra flygeln, och man gjorde då den sorgliga upptäckt, att all vår ammunition, antingen genom något missförstånd, eller genom förräderi, hade blifvit afskickad på vägen till Arad. Då fienden märkte denna betydelsefulla tystnad, repade han mod och framryckte ånyo med sitt artilleri. Ungrarne hade nu ingen annan utväg än att draga sig tillbaka, hvilket de ock i god ordning gjorde. Olyckligtvis hade vi dock en vidsträckt skog i ryggen. Före solens nedgång hade arm6en kommit in i denna skog, utan att blifva förföljd; men under natten blefvo krigarne skiljda från hvarandra, emedan det var cheferne omöjligt att i denna obanade skog upprätthålla någon ordning eller disciplin. Om de österrikiske och ryske generalerne påföljande morgonen handlat med kraft och eftertryck, så hade den ungerska armcen aldrig kunnat samla sig igen; men i stället förblefvo de overksamme under loppet af hela 6 dagar, hvarunder Ungrarne samlade sig vid Lugos. Det var här som Bem, ehuru lidande af ett skulderbrott, med sin vanliga raskhet och själsnärvaro fattade det djerfva beslut att genom Dewapasset inrycka i Siebenbärgen. Han beräknade, att med den styrka, som han redan förut egde derstädes, och den stora förstärkning, som han nu medförde, skulle den under hans befäl stående afdelning af ungerska arm6en uppgå till 60,000 man och omkring 200 kanoner, i spetsen för hvilken respektabla här han skulle kunna fördrifva Ryssarne och spärra alla tolf till Siebenbirgen ledande passen. Denna utan tvifvel verkställbara plan blef vid Lugos förelagd en samling ungerske generaler och högre officerare, som i början omfattade den med enthusiasm; men Görgeys förriideri vid Arad (Villagos) begynte redan att utöfva sina förderfliga verkningar. Äfven vi hade ibland oss en förrädare, då armåen kom till Tutchet, hvarest