Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 oktober 1849, sida 1

——————7———— Ungerns sista dagar. (Efter en korrespondensartikel till Daily News, dat. Widdin d. II:te Sept.) Jag ankom hit den 31:ste Aug. med de sista spillrorna af ungerska armken. I nejden af Widdin ligga nu lägrade omkring 5,000 man (Pohlackar och Italienare deruti inberäknade) som alla hafva blifvit afväpnade af Turkarne. De erhålla väl proviant, eburu just icke så regelmässigt; men auktoriteterna göra mycket väsen af sin gästfrihet. De turkiske embetsmännens ingrodda oredlighet har vid detta tillfälle icke eller förnekat sig. En viss Mehemed-Pascha i Wallacbiet beröfvade de ungerske officerarne deras hästar och öfriga egendom under förevändning af att Porten skulle hålla den österrikiska regeringen skadeslös för de effekter, Ungrarne fört med sig. Kossuth ankom till Widdin 10 dagar före Bem och Guyon. Han var beledsagad af generalerne Dembinski och Meszaros. Med djup sorg måste jag beklaga, att alla dessa utmärkta flyktingar befinna sig i stor nöd. Det kan icke gifvas något större bevis på Kossuths oegennytta och patriotism, än att han, som under loppet af ett helt år disponerade Ungerns alla skatter, lemnade landet utan att hafva i sin ego mera, än 500 dukater, och af denna summa har han redan utgifvit största delen för att i någon mån lindra sina landsmäns nödställda belägenhet. Vi vänta dagligen en firman från Konstantinopel, hvilken kommer att afgöra emigranternes framtida öde. Enligt privata skrifvelser förmodar man, att de blifva transporterade till Candia; men jag för min del tror, att denna plan kommer att möta stora hinder. Tiden tillåter mig icke att yttra mera än några få ord om den i Ungern inträffade beklagansvärda katastrof, till hvilken jag varit åsyna vittne. Redan vid min ankomst dit för 3:ne månader sedan förvånades jag öfver den modlösa sinnesstämning, som herrskade bland officerarne i den ungerska armsen. Samtlige voro de öfvertygade om, att allt motstånd mot Österrikes och Rysslands förenade krafter skulle vara fruktlöst. I stället för att söka motarbeta denna för den ungerska saken så vådliga sinnesstämning gjorde general Görgey allt, hvad han kunde, för att öka nedslagenheten och demoralisationen. Det är nu tydligt och klart, att det affall och det förräderi, till hvilka han på sistone gjorde sig skyldig, redan länge legat i hans plan. Om han, i öfverensstämmelse med sina af ungerska regeringen erhållna instruktioner hade förenat sin arm med Dembinskis, hvartill han hade många tillfällen och anledningar, så är säkert, att kriget åtminstone kunnat längre fortsättas. Men han föredrog hvilket annat alternativ som helst (tillpre Av iv Vv NG AV RR