Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 oktober 1849, sida 1

påminde sig vid något eftersinnande den skrifna lappen han gifvit Maria, att begagna vid handskafkären och tillskref hennes uppfinningsgåfva det öfriga. Då Susanna aflägsnade sig för att åt Theodor hemta de tvenne brefven hon hade af sin bror och i hvilka han trodde sig kunna finna några nödiga upplysningar, bad ban Maria att borttaga hans namn och sigill från taflan. — De sitta ju så vackert derl— Men platsen passar dem ej. Det vore bättre att du brände upp dem.— Bränna dem — nej det gör jag aldrig. — Men du måste likväl borttaga dem. — OoOm ni så vill. Och nu borttog hon dem men lade dem i sin psalmbok. Också der äro de i godt förvar, fast ej alltid för mina ögon. Ett uttryck af allvar lägrade sig för ett ögonblick öfver Theodors ansigtsdrag, men han förjagade det med skämtets löje och sade till flickan: Hvilken mängd af friare du lär få, Maria, om du nu får så mycket penningar att du blir lika rik som vacker.— YJag vill inga friare ha.— vyIIvad vill du då hafva för dina penningar?