Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 oktober 1849, sida 1

AL —— på stället varande presten, skulle följa med öfver gränsen-såsom vägvisare. Jag har sett, att de österrikiska tidningarne, efter vanligheten, vanställt Ungrarnes förhållande vid Morel, hvilket dock, när man tager i betraktande omständigheterna och den grymhet, man tillåtit sig mot fångarne, var högst lindrigt och mildt. Ungrarnes beteende var en fullkomlig motsats mot Österrikarnes. Såsom ett bevis härpå vill jag blott nämna följande tilldragelse, om hvars öfverensstämmelse med rätta och sanna förhållandet ni kan vara fullt förvissad.Under vårt korta vistande på Ruseberg visade oss en familj, vid namn Mades bach, gästfrihet. Ehuru till börden Tyskar, voro dock både värden och värinnan i huset vänligt sinnade emot de för sin sjelfständighet kämpande Ungrarne och gjorde ingen hemlighet deraf. Några dagar efter vår afresa ankom Haynau till Ruseberg och utgjöt, då han fick veta att Bem och Guyon undkommit, all sin vrede öfver dem, som mot dessa flyktingar visat någon välvilja. Han befallte att frun i huset skutle piskas med ris, och hon blef derefter af hans soldater barfotad bortsläpad ända till Hatsey. Förtviflad öfver denna behandling, sköt sig hennes olycklige man en kula för pannan. Jag har sjelf läst en utförlig berättelse om denna sorgliga tilldragelse i ett bref till en af fru Madesbachs slägtingar, som bor i Widdin. Detta är dock ingalunda det enda exemplet på Österrikarnes nedriga råhet, hvilket kommit till min kännedom. Det öfverensstämmer till alla delar med hela deras handlingssätt i Ungern. Ingenting kan urskulda detsamma. Det är vanärande för Times och alla andra tidningar, som göra anspråk på att betraktas såsom sjelfständige, att försöka bemantla eller försvara ett slikt barbariskt beteende.