att kallas. Stockholm. Kgl. Maj:t har d. 23:dje innevarande utnämnt och förordnat: till assessor i Kgl. Maj:ts och rikets hofrätt öfver Skåne och Blekinge notarien i samma bofrätt, vice häradshöfdingen Jean Fredrikson, och till protokollssekreterare i justitie revisions-expeditionen kanslisten derstädes, protokollssekreteraren i Kgl. Maj:ts kansli, Sven Peter Ekstrand. Kal. Maj:t har, under den 9:de innevarande månad, utnämnt och befordrat: till öfverkommissarie vid flottans station i Carlakrona, sjömilitie-kommissarien Carl Jacob Hubendick; samt vid flottan: till sekundlöjtnanter, utexaminerade kadetterne vid krigsakademien Christian Reinhold Frölen och Gustaf Napoleon Eugene Bratt. Kgl. Maj:t har, under den 12:te innevarande månad, till förste landtmätare i Jönköpings län utnämnt och förordnat kommissions-landtmätaren i Kronobergs län Anders Lekander. Äfvenledes har Kgl. Maj:t, under den 5:te i denna månad, till kommissions-landtmätare utnämnt och förordnat vice kommissions-landtmätarne Johan Isaac Friberger samt Berndt Hansson. —Örverkommissarien vid civil-statens pensionsinrättning, N. W. Gillberg, afled d. 23:dje vid middagstiden i följd af den skada å hufvudet, ban d. 20:de erhållit, då han i Kungsbacken omkullkastades. Han var blott 44 år gammal, samt efterlemnar enka och 3 barn. Drängen Nils Peter Nilsson erkände i går, att det varit han, som skuffat honom. Nilsson hade en kort stund stannat vid vetenskapsakademiens hus, under det hans båda kamrater gått förut uppåt Kungsbacken, hvarest han straxt derpå bört dem komma i gräl med några herrar. För att taga deras parti, hade han då rusat fram, och skuffat till en af dem, så att denne föll omkull, hvarefter han genast, gripen af förskräckelse, velat aflägsna sig, men snafvat och fallit, samt åter rest sig och sprungit nedåt ,Tre backar lång,, men en stund derefter gått in på rakstugan, dit hr G. blifvit inburen. Andersson och Larsson, hvilka härefter hördes, afgåfvo en berättelse, som stod i fullkomlig strid med Nilssons. De nekade helt och hållet att de varit i tvist med hr G. eller hans sällskap, utan då de gått förut uppåt Kungsbacken, hade de bakom sig hört oväsende och som de förmodat, att Nilsson skulle vara invecklad deri, så hade de vändt om, då de funnit G. liggande på gatan, men Nilsson var då redan försvunnen. Andersson hade då af en herre, som han ej kände, fått ett par käpprapp öfver armarna. På rakstugan hade han genast för polisbetjeningen uppgifvit sanna förhållandet. Nilsson, som gjordes uppmärksam på det osannolika uti sin berättelse, uppmanades att afgifva en sanningsenlig bekännelse om rätta förloppet, men härpå svarade han, att han icke hade något annat att bekänna, än hvad som redan skett. Tillfrågad, om han varit rusig vid tillfället, svarade han nej och uppgaf att han och de båda andra drängarne endast förtärt två små supar och en toddy hvardera, hvilket skett i sällskap med en bekant, Wallin, som är boende på Söder. Suparne hade de förtärt på en krog och toddyarne på en källare midt emot Stadshuset på Göthgatan. Äfven denna ringa omständighet gendrefs af Andersson och Larsson, hvilka väl medgåfvo att de druckit toddy, men ej supit, hvilket hvad Larsson vidkom var så mycket mera ogrundadt, som han aldrig förtär bränvin. — Målet uppskjöts på ett par dagar för inhämtande af läkarebetyg öfver den aflidnes skador. Uppå handels-föreningens i Ystad gjorda ansökning har K. M. d. 5:te d:s bifallit att, på sätt för de flesta stapelstäder i riket förut blifvit medgifvet, jemväl Ystads handlande och skeppsredare tills vidare må vara frikallade från den dem ålagda skyldighet, att på ständigt upplag hålla ett belopp af 94 tunnor salt. K. M:t har beviljat fabriksidkaren C. J. AGAAAA 3 6546