Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 oktober 1849, sida 2

Då måste ett annorlunda lefnadssätt börja och för att undgå det uppseende och den förödmjukelse som deraf skulle följa, valde han att flytta till en fremmande ort. På Jönköping föll då valet. Så hade de båda bröderna i flera år lefvat på samma ort, utan att hafva minsta aning derom eller kännedom om hvarandras öden sedan sista skilsmässan i Upsala, då en tillfällighet skingrade Petters okunnighet. En dag då han var inne i staden, hvilket högst sällan inträffade, såg han en menniskoskara samlad för att betrakta ett liktåg. Af en sällsam kallelse slöt han sig till densamma, och blef vittne till följande samtal mellan tvenne personer af den tjenande klassen, hvilka tycktes vara fullt bekanta med förhållandena. — -UHerre min Gud, inte kunde jag tro i höstas, när jag lemnade det beskedliga herrskapets tjenst, att kapten skulle vara så seg. Snarare såg det ut som vunga hennes nåd inte skulle ha långt igen, ty hon hostade alltid så förtvifladt, men så litet kan menniskan se framför sig. — -Hon gör det inte länge, hon heller, och det tror hon nog sjelf. Jag som nu i fjorton års tid ideligen setat vid sjuksängar, — ty det räcker nog till, när man valt till sin profession att vara sjuksköterska — och sett så många men