Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 oktober 1849, sida 2

löst falla, att regeringen, som burit fram förslaget, utan att vidare bry sig derom, sjelf genom justitie stats-ministern framställde anmärkningar, som borde varit undanröjde innan förslaget till lagen afgafs. Denna likgiltighet för en vigtig samhällsfråga stod i oupplösligt sammanhang med det felaktiga benådningssystemet. På det denna likgiltighet icke må fortfara, hafva vi ansett oss böra i god tid före nästa riksdag fästa uppmärksambet härpå, ehuru vi icke nu meddela en sådan utredning af ämnet, som det förtjenar. Det är en ofullständighet i våra sambällsförhållanden, att den lagskipande makten icke blifvit behörigen skiljd från regeringsmakten. Den skadliga sammanblandningen af dem medförer äfven, att det felaktiga i benådningsrättens utöfvande icke kommit att falla så i ögonen som eljest hade inträffat. Kongl. Maj:t både dömer och benådar. Men de särskilta åtgärderna kunna derföre icke utan samhällets stora skada förvexlas, så att näden blir lag och lagen blir — intet. Aktningen för lagarne måste aftaga, då allmänheteh oupphörligen ser domaremakten meddela beslut, som icke verkställas. Det lagbundna samhällets moraliska band upplösas sålunda småningom, och de bedröfliga följderna deraf kunna icke uteblifva. Statsmannen får icke förbise detta. Han måste akta sig för tillfälliga bjelpmedel, som icke bota det onda; ty då kan man vara säker på att det förvärras. Vi medgifva imellertid, att så länge den nuvarande odugliga brottmålslagen gäller, finnes icke någon annan utväg för brottmålslagskipningens gång, än att, så godt man kan, ersätta den med ett benådningssystem, och vi medgifva äfven, att det för närvarande följda, öfver hufvud taget, utöfvas med all sorgfällighet; men vi kunna aldrig medgifva att det är rätt att undanskjuta reformen af brottmålslagen, under det att man i dess ställe utbildar ett benådningssystem, som användes i stället för lag, särdeles i en tid, då det för hvarje regering och äfven för vår är af synnerlig vigt att icke uraktlåta något, som bidrager att befästa det lagbundna samhället. (Bore.)